Recension: Kastanjemannan säsong 1

Kastanjemannen säsong 1 har tagit Norden med storm. Men hur bra är den danska pusseldeckaren? Kort och gott är den precis lika bra som hajpen fått oss att tro.

När ett rad mord kopplas samman med små kastanjefigurer på brottsplatserna står det klart att en ny seriemördare härjar i Köpenhamns förorter. Därför måste de två poliserna Thulin och Hess gör deras yttersta för att fånga mördaren och hindra hen från att skörda fler offren.

Det här är en lysande pusseldeckare där vi följer ett snårigt fall. Ingenting misslyckas med att engagera. Från det David Fincher-tunga bildberättandet till skådespelarnas lysande prestationer. Emellanåt får vi också ett litet utrymme att pysa ut humor som för oss ännu närmare huvudkaraktärerna. För nog är det så att det mänskliga psyket är mer nyanserat än bara ljus eller mörker.

Kastanjemannen säsong 1 bäst sedan Morden

Nordic Noir är hur stort som helst, numera även utomlands. Det görs en massa bra men sällan är det så här bra. Vi får backa bandet till SVT:s Morden med Kjell Bergqvist i spetsen. Möjligtvis är Jakten på en mördare där uppe också. Det enda som hindrar Kastanjemannen från att nå allra högsta nivå är den något svagare avslutningen. Med detta sagt är det inte ett otillfredsställande slut – det är bara inte lika bra som jag hoppats på. Utan att avslöja för mycket, så hade undertecknad velat ha en större seger för titelkaraktären. Det blir lite för mycket Hollywood för min smak och därför når inte serien full pott på betygskalan.

Under den senaste tiden har det gjorts massvis med bra nordiska produktioner. Därför vill du se våra tips på utmärkt svensk film 2020. Här på Cineasten skriver vi också en hel andra typer av texter om nya filmer och serier. Från nyheter och tipslistor, till recensioner och krönikor.