Runaway Train (1985) – Ett skenande mästerverk

”Runaway Train” – En bitter fånge, en besatt fängelsechef och ett skenande godståg

Film: Runaway Train (1985)
Regi: Andrei Konchalovsky
Manus: Djordje Milicevic & Paul Zindel
Med: Jon Voight, Eric Roberts, John P. Ryan m.fl.
Genre: Action/Thriller

Eric Roberts bjuder på sitt livs skådespelarinsats när han spelar fången Buck som, tillsammans med sin kriminelle förebild Manny (Jon Voight), flyr ifrån ett högsäkerhetsfängelse i Alaska. Väl ute på tundran finner de två fångarna en stor järnvägsstation för godståg. Efter att ha hoppat på ett av tågen tycks friheten vara nära, men naturligtvis går inte allt som planerat.

Runaway Train är en av världens bästa och mest underskattade actionfilmer. Uppbyggnaden är fenomenal och filmens händelseförlopp känns precis inom ramen för att vara realistiskt. Skådespeleriet är oftast naturligt. Jon Voight spelar ut i en del dramatiska roller och förstärker sin karaktär med ett naturligt behärskande av en märklig dialekt. Eric Roberts är konstant övertygande i sin roll. Vilket närmast är smärtsamt att se med tanke på hur han spolade ner sin karriär i toalettstolen. En av de starkaste insatserna i filmen görs av min store favorit John P. Ryan. Ryan spelar Ranken, fängelsechefen som avskyr Jon Voights karaktär till den grad att han överger sin post för att själv leda jakten på de förrymda fångarna. Den slutliga uppgörelsen är episk!

Eric Roberts gör sin livs insats och tåget är som en karaktär i sig

Karaktärerna i filmen är få, och det tycker jag om. Tåget kan nästan räknas som en karaktär i sig eftersom flera händelser med tåget påverkar berättelsens framfart. Tåget ser dessutom otroligt mäktigt ut, som ett stort mörkt monster, när det plöjer fram igenom det snöiga landskapet. Det ger intrycket av att vara en maskin i vildmarken som har spårat ur och börjat leva sitt eget liv. Se filmen för att förstå exakt vad jag menar!

Runaway Train bjuder dessutom på en av de coolaste mini-monologer jag någonsin hört. Efter att Buck och Manny har flytt uppstår en kaotisk stämning bland fångarna när de firar att deras medfångar har lyckats göra bort den hatade fängelsechefen Ranken. När Ranken går förbi den långa raden med celler ropar någon ansiktslös fånge något nedvärderande om Rankens mamma, inifrån mörkret från sin fängelsecell. Ranken svarar:

“Let me tell you where you assholes stand. Firs there’s God, then there’s the warden, then my guards, (musiken intensifieras) then the dogs out there in the kennels, and finally, you. Pieces of human waste. No good to yourself, or anyone else.”. Detta får tyst på hela fängelseavdelningen.

Sättet Manny byggs upp på, som en Gud i ögonen på den yngre Eric Roberts, gör att han och Ranken känns likvärdiga. Det finns ett talesätt inom sportvärlden i USA som lyder “The unstoppable force meets the immovable object”. Detta passar otroligt bra här. Är du trött på att se Steven Seagal spöa upp tjugo ninjor utan att ett hår lossnar från hans hästsvans? Då är ”Runaway Train” något för dig. Filmen visar tydligt att en actionfilm kan vara lika spännande som den bästa thrillern.