Svartvita Zack Snyder’s Justice League bjuder tittaren på variation i det uttjatade superhjälteformatet. Storymässigt är det underhållande också!

Låt oss inte prata om filmen från 2017, utan istället blicka framåt. Det är helt klart bäst så. För Snyders nya tagning på den episka superhjältesagan är många snäpp vassare. Filmens visuella format tillhör det läckraste vi sett i genren och dess långa actionsekvenser fungerar oväntat bra.

Det första jag verkligen gillar med detta ambitiösa projekt är att man håller på att involvera Superman. Den stiffa superhjälten har alltid uttråkat mig med sin överlägsenhet, och sagan om Clark Kent & Lois Lane känns sedan länge utdaterad. Gruppen Bruce Wayne sätter ihop för att rädda Jorden är redan tillräckligt super. Likaså blir karaktärsbygget bättre med färre figurer att fokusera på. Dynamiken inom gruppen är den här gången välbalanserad.

Missa inte svartvita Zack Snyder’s Justice League

Zack Snyder är en unik filmskapare, som ständigt följer sina egna visioner. Det blir mer än sällan halvbra men desto bättre när han väl får till det. Jag blir direkt knäsvag för hans val att göra filmen i 4:3 format som dessutom har en svartvit version. Det ger äventyr mogen ton som dessutom sticker iväg från den CGI-smet starka färguttryck tenderar att resultera i.

När det kommer till speltiden kan jag inte låta bli att se på den som elefanten i rummet. Håller denna pampiga fantasysaga i knappt fyra timmar? Motiverar berättandet dess längd? Både ja och nej.

Upplägget är fortfarande enkelt: skurken Steppenwolf vill komma åt fullständig makt, vilket kräver att han hittar tre så kallade “Mother boxes”. På den goda sidan handlar det om att hindra Steppenwolf från att få som han vill. Det hela påminner förstås rikligt om Avengers-filmerna med Thanos aspirerande herravälde som kräver att han får tillgång till ett antal speciella stenar för att kunna styra universum med järnhand. Med detta sagt är upplägget i sig typiskt för genren.

Det som snarare motiverar den långa speltiden är karaktärernas bakgrunder och maffiga actionscener i Jordens alla hörn. I det här fallet känns bakgrunderna viktiga för berättelsens nutid. Och actionscenerna? De är vansinnigt underhållande! De är heller inte lika gulliga som i de otecknade Disney filmer vi sett de senaste åren.

Jag är en av de som flera gånger varit nära att ge upp hoppet om Snyder. Denna spännande visionär har trampat på några rejäla landminor. Men den här gången vinner han tillbaka mitt förtroende för honom. Åtminstone ett tag framöver.

Betyg: 3,5/5

Artiklar som kan falla dig i smaken:

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras. Required fields are marked *