Amerikas filmimperium Hollywood har ur ett historiskt perspektiv varit dominant inom den globala filmbranschen när det gäller såväl ekonomisk vinning som medial uppmärksamhet. Varje år drar drömfabrikens olika produktionsbolag in miljontals och åter miljontals dollar i intäkter. Storfilmer pumpas ut på löpande band och filmstjärnor dyrkas som gudar och tjänar pengar som vanliga dödliga bara kan drömma om.
Vi på Filmtopp.se har nu valt att på allvar sätta tänderna i cirkus Hollywood. En kvartett – bestående av tidningens medgrundare Eric Diedrichs samt skribenterna Oscar Vilhelmsson, David Lindahl och Rasmus Torstensson – kommer i en rad olika artiklar att djupgående analysera och återberätta Hollywoods historia från början fram till idag. Dels i syfte att själva lära oss mer om Amerikas guldkantade drömfabrik, men främst för att bidra med kunskap till er läsare.
I förra artikeln, Hollywoods födelse – hur filmkameran kom till USA och drömfabriken byggdes, kunde du läsa om den första filmkameran och hur filmskapare flydde till väst efter att Thomas Edison försökte få monopol på filmmarknaden. Denna gången ska vi först gräva i varför just den lilla byn Hollywoodland skulle bli filmskaparnas Mekka, för att sedan kolla på de första långfilmerna som producerades där.
D.W. Griffith – Upptäckare av Hollywoodland
Under 1900-talets första decennium skedde den största amerikanska filmproduktionen i New York. Kort därefter, redan 1920, hade merparten av industrin flyttat till Hollywoodland i Los Angeles och ikoniska filmbolag som Warner Brothers Studio, Paramount och Colombia Pictures hade öppnat sina portar. Den som först upptäckte den lilla byns potential var den numera legendariske filmskaparen D. W. Griffith.
Griffith måste vara en av de som effektivast klättrat filmbranschens karriärstege. 1908 fick han sin första statistroll och innan året var slut hade han blivit regissör och levererat 48 kortfilmer till filmbolaget American Mutoscope and Biograph Company (mer känt som Biograph Company); det första amerikanska filmbolaget som helt ägnade sig åt filmproduktion.
1910 skulle han med kortfilmen In Old California göra filmhistoria. Det var nämligen med denna film som kameran kom till Hollywoodland och för första gången skulle en film produceras i byn som kom till att bli en av världens största industrier. Anledningen sägs vara att Griffith gillade den vackra miljön och de vänliga byborna, dessutom sken solen ofta över landskapet och solljus var på den tiden väsentlig för kameratekniken. Utan direkt solljus var det närmast omöjligt att filma.
In Old California klockar in på 17 minuter och är ett melodrama om den mexikanska eran i Kalifornien. Trots sin tidiga premiär möttes inte filmen av den positiva respons Griffiths The Birth of a Nation skulle göra fem år senare. Faktum är att In Old California inte skulle få något erkännande förrän närmare 100 år senare, eftersom filmrullarna försvann och filmen föll i glömska. Fram tills 2004 trodde filmvetare världen över att Cecile B. DeMilles The Squaw Man, från 1914, var först med att göras i Hollywoodland. En film som idag istället tituleras för den första Hollywood-långfilmen (Los Angeles Magazine, 2013).
Den första Hollywood-långfilmen
Westernrullen The Squaw Man från 1914 är idag känd som den första Hollywood-långfilmen. Då var det Oscar Apfel och den legendariske Cecile B. DeMille som stod för regin. Filmen har en speltid på 74 minuter och anledningen till att just Hollywoodland blev inspelningsplats ska, enligt legenden, ha varit ett beslut i sista sekunden. DeMille, som ville fånga en exotisk och öppen utomhusmiljö, hade först tänkt filma i Arizona, men när han såg hur bergigt det var i området valde han att flytta produktionen till Los Angeles (American Film, 2014).
The Squaw Man är en idag den enda filmen som har filmats om tre gånger av samma regissör. Utöver den ursprungliga version gjorde DeMille en remake redan 1918 och ytterligare en 1931. Till skillnad från de två föregångarna var den sistnämnda en talfilm vars produktion kantades av problem. Inte heller mötte den samma kommersiella framgång som de tidigare versionerna (Wikipedia, 2016).
Nästa stora milstolpe för amerikanska långfilm skulle bli redan nämnda D. W. Griffiths mastodontfilm The Birth of a Nation från 1915. En film som än idag anses vara en av de största milstolparna inom amerikansk film.
The Birth of a Nation (1915)
The Birth of a Nation är en öppet rasistisk skildring av det amerikanska inbördeskriget och dess efterspel. I filmens första del läggs det, trots krigets motsättningar, stor vikt på att gestalta samhörigheten mellan den vita befolkningen i norr såväl som i söder.
I den andra halvan har slaveriet avskaffats och södern invaderas av afroamerikaner, som porträtteras som rent av djuriska och onda. De vita huvudpersonerna är förskräckta över situationen, men när allt hopp verkar som bortblåst får en av dem en idé. Efter att han ser några barn leka med lakan, grundar han Ku Klux Klan. Det tar inte lång tid innan alla mörkhyade är bortrensade och den vita kvinnan, som hölls fängslad av de mörkhyades ledare, är friad. Ku Klux Klan har räddat dagen!
Trots att filmens skildring av afroamerikaner upprörde många och startade en livad diskussion om censur redan vid filmens premiär, hävdar D.W. Griffith att han inte hade några rasistiska intentioner med sitt filmskapande. Oavsett vad han hade för idéer kring sin film, så används den fortfarande för varvande av Ku Klux Klan-medlemmar (Filmsite.org, 2016). Trots filmens The Birth of a Nations innehåll och politiska påverkan har filmen varit otroligt viktig för filmhistorien. Dels för att den cementerade långfilmens populäritet, dels för att Griffiths revolutionerande användningen av teknik.
En av filmens mest klassiska sekvenser är den ikoniska inledande irisöppning, där bilden sakta växer fram över bioduken. Detta var helt nyskapande för sin tid, likaså Griffiths talande närbilder och kameraåkningar (Wikipedia, 2015). En annan revolutionerande sekvens är mot filmens slutskede när ett stort antal hotfulla svarta män närmar sig några vita, som har barrikaderat sig i en stuga. Här klipper Griffith mellan två scener: de vita som håller på att bli attackerade i stugan och Ku Klux Klan som kommer ridandes till deras undersättning. Cross-cutting hade använts i The Great Train Robbering, men inte på ett lika utvecklat sätt. I Birth of a Nation får vi också för första gången ta del av användandet av flashback i en film (Hollywood Film Office, 2008).
The Birth of a Nation kan med all rätt kallas för filmhistoriens första blockbuster. Filmen hade en produktionskostnad på 110 tusen dollar och drog in mellan 50 och 100 miljoner dollar; en ofattbar summa för sin tid (Filmsite.org, 2016). Kort efter denna succé slog flera storbolag upp dörrarna i Hollywoodland och den lilla byn skulle aldrig bli densamma.
I nästa avsnitt kollar vi närmare på kungen av stumfilmstiden, Charlie Chaplin!