2017 tog den svenska regissören Ruben Östlund hem guldpalmen i Cannes, med sin film The Square (Rutan). Senast en svensk film tog hem det prestigefyllda priset var 1992 då Billie Augsuts Den goda viljan vann. Men senast en svensk regissör vann var 1951, då Alf Sjöberg gick ut som segrare med Fröken Julie. 

Vi har kollat igenom Ruben Östlunds filmer för att diskutera hur bra de är. Nedanför har jag rankat hans fyra tidigare långfilmer från sämst till bäst.

4. Gitarrmongot (2004)

Foto:Hinden, Länna Ateljéerna AB

Trots att Östlunds debutfilm inte håller samma klass som resterande, så är det ändå början på hans unika stil. Filmen bjuder på långa scener i helbild utan klipp, något som vi idag förknippar starkt med Östlund. Tyvärr har inte Gitarrmongot lika minnesvärda karaktärer eller scener som regissörens andra filmer.

3. Turist (2014)

Foto: Plattform Produktion

Turist blev rättvist kritikerrosad och vann juryns pris på Cannes Filmfestival 2014.  Filmen handlar om en familj som åker till Alperna på skidsemester. Efter att pappan överger familjen då han tror att en lavin kommer sluka dem börjar både han själv och frun att ifrågasätta hans roll i familjen.

Turist har Östlund gått över till ett litet mer traditionellt filmskapande.  Det bjuds än en gång på ett vackert foto, denna gång i skidortsmiljö. Skådespelarna är fantastiska, speciellt Johannes Bah Kunke som spelar den dysfunktionella pappan. Troligtvis Östlunds roligaste film.

2.Play (2011)

Foto: Plattform Produktion

Helt klart den mest kontroversiella filmen på listan. I Play följer vi en grupp pojkar som rånar några andra i samma ålder genom ett psykologiskt spel. En film som är fruktansvärt svår att ta sig igenom, där den enda scenen känns mer fantastik än den andra. Barnskådespelarna bidrar till stor del till detta mästerverk. Filmen har väckt stor debatt. Bland annat har den kritiserats för att vara rasistisk. För mig handlar filmen om barn, hur elaka de kan vara mot varandra och hur osynliga de kan vara för vuxna.

1. De ofrivilliga (2008)

De ofrivilliga blev Östlund genombrott både i Sverige och resten av världen. Filmen, som följer fem parallella historier, har lyckats fånga en del av Sverige på ett väldigt otillfredsställande sätt. De ofrivlliga är likt Play en riktigt tuff film att ta sig igenom, men på ett helt annat sätt. Det är egentligen små händelser i karaktärernas vardag som Östlund lyckas göra riktigt betydelsefulla. Samtidigt som Play berättar en otrolig historia så berättar De ofrivilliga fem.

Om du är intresserad av att hålla dig uppdaterad på vad som händer i den svenska filmsfären eller vill lära dig mer om svensk film, spana in Filmtopps samlingssida över svenska filmer.

 Carl Hempel

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras. Required fields are marked *