Cineasten guidar dig genom olika typer av westernfilm

Westernfilmer är unika på så sätt att de lyckas utgöra en unik genre. Det är inte bara action förpackad i långa smutsiga rockar, skitiga hattar och flottigt hår utan här finns en egen mentalitet, ett annorlunda och mycket mindre linjärt berättande och en helt annan atmosfär än vad du finner i någon annan filmgenre, med undantag för Kurosawas samurajfilmer.

Denna vecka tänkte vi lyfta fram våra westernfavoriter och diskutera dessa fantastiska filmer. Vi kommer även att publicera porträtt av två av genrens främsta regissörer: Sergio Leone och Sam Peckinpah, lista fantastiskt vetande och försöka klargöra vad de tre mest populära sub-genrerna klassisk western, spaghetti-western och revisionistisk western innebär.

Jag tycker att vi börjar med det sistnämnda. Vad är det som utmärker klassisk western, spaghetti-western och revisionistisk westernfilm?

Klassisk westernfilm

John Wayne i westernfilmen "Sökarna"

Klassisk westernfilm syftar främst på de storslagna Hollywood-produktionerna som producerades mellan 30- och 60-talet. Ofta nämns mästerregissörerna John Ford och Howard Hawks, samt skådespelarikonen John Wayne i detta sammanhang, men faktum är att det gjordes amerikansk klassisk western redan långt innan dess. 1903 hade Edwin S. Porters innovativa och ofta betitlade världens första westernfilm The Great Train Robbery premiär. Filmen blev med sin blygsamma budget på 150 dollar en av världshistoriens första blockbusters.

LÄS OCKSÅ: Revisionistisk western – de fem bästa filmerna

I klassisk western finns det i regel tydliga hjältar och banditer. Många gånger var det cowboys mot indianer och när det istället rörde sig om cowboys mot cowboys så var det den med ljusast hatt som du skulle hålla på. Här var det också väldigt vanligt att en cowboy antingen skulle rädda eller försvara en kvinna vars roll i regel var minimerad till att vara ”vacker”. Det är dock värt att tillägga att genren utvecklades under årens gång och redan under 50-talet började bli något mer komplex, ett bra exempel på detta är John Fords Förföljarna (1955). Där John Waynes hjälteroll är komplex och inte rakt igenom god.

Under slutet av femtiotalet och början av sextiotalet blev den japanska mästerregissören Akira Kurosawa en viktig nyckel för westernfilmens utveckling. Inspirerad av klassiska westernfilmer började Kurosawa göra westernliknande samurajfilmer men med ett annat bildspråk. Kurosawas dueller var långsamma och explosiva, hans använde sig av landskapsbilder och närbilder. Redan 1960 gjorde Hollywood en remake på Kurosawas De sju samurajerna, vid namn Sju vågade livet. 1964 kom spaghetti-regissören Sergio Leone med sin första westernfilm För en handfull dollar, en film som var kraftigt inspirerad av Kurosawas Yojimbo.

Spaghetti-westernfilm

Clint Eastwood på kyrkogården i Sergio Leones westernfilm "Den gode, den onde, den fule"

Under 60-talet började den italienska filmindustrin massproducera westernfilmer med mycket låg budget i södra Spanien, dessa började snabbt kallas för spaghetti-western. Till en början sågs spaghetti-filmerna som ett skämt, men i och med mästerregissören Sergio Leones För en handfull dollar (1964) förändrades allt.

Med nya ingredienser förändrade spaghetti-filmerna westerngenren för alltid. Dessa filmer var brutala, skitiga och hade bra mycket mer komplexa karaktärer än vad de klassiska westernfilmerna bjöd på. Dialogen var sparsam och grövre och den klassiska Hollywoodmusiken byttes ut mot ett mer mariachi-liknande sound.

Plötsligt ville allt fler stora western-skådespelare jobba med Leone och i sitt ultimata mästerverk Once Upon a Time in the West fick regissören jobba med giganterna Charles Bronson, Jason Robards, Henry Fonda och Claudia Cardinale.

Revisionistisk westernfilm

little-big-man
Foto: National General Pictures. Dustin Hoffman i Little Big Man (1970)

Inspirerad av spaghetti-westernfilm började den amerikanska filmindustrin att förändra sig. Snart skulle Hollywood börja producera brutalare och mer komplexa filmer som slutade att försköna westernperioden på samma sätt som de tidigare filmerna hade gjort. Dessutom började många filmer kritisera U.S.A.s agerande mot indianerna. Det var framför allt tre filmer som förnyade sättet att gestalta indianerna på och det var Solider Blue, A man Called Horse och Little Big Man. 

LÄS OCKSÅ: De bästa westernfilmerna

Bland revisionistisk westernfilm tycker jag också att många av de mest intressanta westernfilmerna finns, t.ex. Robert Altmans McCabe and Mrs. Miller, Elliot Silversteins A Man Called Horse och Sam Peckinpahs Pat Garrett and Billy the Kid. 

Westernfilmernas sju olika utgångspunkter

Deckar- och westernförfattaren Frank Gruber har listat sju olika utgångspunkter som han ansåg att närmast alla westernfilmer följde. Även om Gruber dog redan på 60-talet så känns dessa sju utgångspunkter fortfarande aktuella. Sen är det klart att det går att kritisera Grubers lista för att vara allt för inkluderande och ospecifik.

  1. The Union Pacific Story – Handlingen cirkulerar kring järnvägsbyggen eller annan typ av infrastruktursarbete.
  2. The Ranch Story – Handlingen kretsar kring en ranch vars ägare hotas av  t.ex. boskapstjuvar eller stora landägare och jätteföretag.
  3. The Empire Story – En framgångssaga där vi får se hur ett farm- eller oljeempirium byggs upp från noll.
  4. The Revenge Story – Precis som det låter så får vi här följa med på en jakt efter hämnd.
  5. The Cavalry and Indian Story – Här handlar det om att de vita ska tämja de vilda indianerna.
  6. The Outlaw Story – Filmen kretsar kring ett gäng laglösa.
  7. The Marshal Story – Här är det istället lagens tjänare som filmen kretsar runt.

Imorgon kommer vi att publicera ett porträtt av spaghetti-westerns kung, Sergio Leone. Där vi går igenom Leones personliga stil och hans tre bästa westernfilmer.

För recensioner, listor och nyheter, följ Cineastens storebror Filmtopp.se på facebook och twitter.

Artiklar som kan falla dig i smaken:

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras. Required fields are marked *