”Den sista färden” bjuder på mångbottnad realism i skräckförklädnad

Burt Reynolds i "Den sista färden"
Foto: Warner Bros.

Originaltitel: Deliverance (1972)
Regi: John Boorman
Manus: James Dickey
Med: Jon Voight, Burt Reynolds, Ned Beatty, Ronny Cox m.fl.
Genre: Drama, thriller
Speltid: 1 tim och 49 min

”Don’t ever do nothin’ like this again. Don’t come back up here.”

”You don’t have to worry about that, Sheriff.”

Dialogen är mellan Bobby, som några dagar tidigare har varit på en friluftsresa med sina polare, och en polisman. Det som från början skulle bli ett gemytligt grabb-häng urartade i en mardröm av Stephen King-proportioner.

Friluftsnörden Lewis (Burt Reynolds) tar med sig polarna Ed (Jon Voight), Bobby (Ned Beatty) och Drew (Ronny Cox) på en kanottur på floden Cahulawassee, innan den ska försvinna och bli en sjö. Floden ligger i den amerikanska obygden uppe i Appalacherna och tanken är att ha en avkopplad helg fri från storstadens stress och måsten. Men väl under resans gång stöter de fyra vännerna på ondskan som ligger och bubblar i bakgrunden.

TIPS: Filmtopp listar filmer som de svenska biobesökarna missade 2016

Den sista färden är en surrealistisk resa genom människans mörkaste delar, och utforskar vad som händer när hon står inför liv och död. Det är en realistisk filmupplevelse där klyftorna i det amerikanska samhället uppmärksammas på ett mångbottnat sätt. Riktiga bybor anlitades som statister för att förstärka det naturtrogna intrycket. Den klassiska scenen till det lika klassiska ledmotivet ”Duelling Banjos”, bidrar till en kuslig kulturell kontrast till vad som komma skall. Musiken har genom åren refererats flitigt i populärkulturen.

Filmen är baserad på en bok av James Dickey, som även skrev manuset. Han och regissören John Boorman hamnade i ständiga dispyter under inspelningen, och ett gräl slutade med att Boorman fick sin näsa bruten och tänder utslagna. James Dickey gillade inte att regissören hade strukit de nitton första sidorna av manuset.

TIPS: Filmtopp listar de bästa sommarfilmerna

Budgeten låg på två miljoner dollar, vilket var så begränsat att produktionen var oförsäkrad och skådespelarna fick utföra sina egna stunts. Burt Reynolds skadade sig under en flodscen och Jon Voight klättrade själv upp för ett berg. Reynolds karaktär Lewis påpekar dessutom tidigt i filmen att han aldrig har varit försäkrad i hela sitt liv och att det inte finns någon risk för att råka illa ut.

Filmen gjorde Burt Reynolds till stjärna över en natt och många tycker att Den sista färden är den bästa film som han har gjort. Filmen nominerades till tre Oscars år 1973, bästa regi, bästa klippning och bästa film, men förlorade i samtliga kategorier. Det bör dock tilläggas att 1973 Oscarsgala kan ha varit den tuffaste i historien med filmer som Gudfadern, Cabaret, Utvandrarna och Sounder som konkurrenter.

Vad tycker du om ”Den sista färden”?

André Sao Pedro

Artiklar som kan falla dig i smaken:

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras. Required fields are marked *