Poster till "Borta med vinden" en av filmerna som ledde till färgfilmens genombrott.

I Hollywood hände det mycket under 1930-talet. Innan vi dyker ner i den amerikanska guldgruvans inre katakomber kommer här först en kortfattad överblick. En liten försmak på vad efterföljande artiklar kan komma att innehålla! 

Den stora depressionen 

Efter att den stora börskraschen ägde rum på Wall Street i New York 1929 inleddes en period, under åren 1930-1939, som kallas för Den stora depressionen. Det amerikanska samhället påverkades tungt av det ekonomiska raset, borta med vinden var “The Roaring Twenties” med sin extravagans och överdådiga lyx. Under depressionen sjönk den personliga inkomsten kraftigt, det rådde stor inflation och arbetslösheten var rekordhög. Anledningen till varför denna kraftiga lågkonjuktur rådde är det än i dag delade meningar om. En orsak till kraschen tros bero på de många och höga kreditskulder miljontals amerikaner under 20-talet kostade på sig i sann hedonistisk anda (Xroads.virginia, 2000).

Fattiga amerikaner äter soppa under den stora depressionen.
Fattiga amerikaner äter soppa under den stora depressionen.

Hur påverkades Hollywood av skiftningen från hög till lågkonjuktur? Borde inte besöksmängden på amerikanska biografer minska radikalt parallellt med att välfärden blev sämre?  Det vore inte en alltför dumdristig hypotes. Men trots den hårda ekonomin gick fortfarande 60-70 miljoner amerikaner på bio varje vecka. För att förstå varför behöver man ha koll på förhållandet mellan publiken, samhället och filmindustrin. Depressionen påverkade varje individ i USA olika hårt och på olika sätt, men nästan varje amerikan under 30-talet hade en sak gemensamt: rollen som konsument.

Idén om ett konsumentsamhälle hade växt oerhört sen det industriella uppsvinget på 1890-talet. Konkurrens och mångfald uppstod allteftersom industrierna växte och tillgången av råvaror fullständigt flödade. Filmindustrin var inget undantag. Hollywood drabbades lite hårt som andra branscher gjorde och även de mest framgångsrika filmbolagen fick sig en ordentlig kalldusch. Kännedom om konsumenternas preferenservar därav helt avgörande för att filmbolagen skulle kunna hålla kvar och locka fler till biograferna (Xroads.virginia, 2000).

Som den amerikanske sociologen Herbert Gans simpelt utryckte det:

“The audience is obviously limited by what it is offered but what is offered to it depends a great deal on what it has accepted previously.”

Filmutbudet utökas: musikalernas, screwballkomediernas och monsterfilmernas ankomst

Filmer som gjordes under depressionen var alltså starkt präglade av konsumenternas efterfrågan. Under 30-talet var studiosystemet mycket starkt, kortfattat innebar detta att de största filmstudiorna hade fullständig kreativt kontroll över sina egna filmer (och i stort sätt över sina stjärnor med), vilket gjorde att filmbolagen enkelt kunde anpassa utbudet efter den tidsenliga andan (Classichollywoodcentral, 2011).

Under depressionen, när moralen hos många amerikaner var låg, fungerade filmen som en slags tillfällig verklighetsflykt. Den själsliga längtan efter att för en kort stund få slippa det vardagliga eländet var så stark att man var beredd att lägga ner pengar på ett biobesök trots att man kanske inte hade råd. Således framkom det under 30-talet flera nya sorters filmer vars främsta mål var att på olika sätt spela på besökarna känsloregister och få dem att glömma det tuffa vardagslivet (Xroads.virginia, 2000).

Musikalerna

wizard-of-oz-original1
The Scarecrow, The Tin man, Dorothy och The Cowardly Lion i The Wizard of Oz, 1939.

I och med övergången från stumfilm till ljudfilm framkom en ny filmsort på bio, musikalerna. I musikalerna varvades dialog med sång och dansnummer samtidigt som hoppfulla, gladlynta budskap ofta vävdes in i handlingen. Musikaler som Gold Diggers(1933) och Footlight Parade (1934) var direkt adresserade för att hjälpa biobesökarna tackla depressionen. Några år senare, 1939, kom musikalen The Wizard of Oz vilken blev en megasuccé. Dess surrealistiska handling och sockersöta budskap om att det finns en dold hjälte i oss alla förtrollade publiken. Filmen blev flerfaldigt Oscarsnominerad och tog hem 2 statyetter, bland annat för bästa musik (IMDB, 2016).

Screwball-komedierna

Poster till "My Man Godfrey" en tidig Screwball.
William Powell, Carole Lombard och Alice Brady på affischen till My Man Godfrey, 1936.

Även om det tidigare under 10 och 20-talet funnits stumma komedier, tillexempel med Harold Lloyd och Buster Keaton som frontmän, framkom det på 30-talet en ny sorts komedigenre. Under påverkan av ljudfilmen och depressionens framfart utvecklades något som kallas för screwballkomedier.

Ett starkt kännetecken för dessa filmer var avfyrandet av välskriven dialog präglad av ordlekar i ett hissnande högt tempo. Bra exempel på detta är klassikerna His Girl Friday och  Bringing Up Baby. Många gånger centrerades handlingen kring en stark kvinnlig karaktär som var dominant i förhållande till filmens manliga huvudroll. Således ifrågasatte mannen sin manlighet och en humoristisk kamp mellan de olika könen började. Utöver detta var konflikter mellan dåtidens sociala samhällsklasser en vanlig tematik, som i hyllade My Man Godfrey (1936) med William Powell och Carole Lombard i huvudrollerna (Wikipedia, 2016).

Monsterfilmerna

Frankenstein
Colin Clive som Frankenstein, 1931.

Hollywoods monsterfilmer under 1930-talet eller “Universal Monsters”, som de också kallades, var en serie rysare som gjordes av Universal studios. Under åren 1931-1936 släppte universal ett 20-tal skräckisar däribland flera blivande skräckklassiker såsom Dracula (1931), Frankenstein (1931) och The Mummy (1933). En anledning till att Universal såg till massproducera denna typ av filmer var ljudfilmens framkomst. När de horribla skapelserna och dess offer kunde skrika, gorma och grymta till nagelbitande filmmusik, så skapades en helt annan upplevelse för biobesökarna än vad de var vana vid. Med sina starkt övernaturliga och drömmande element försåg rysarna effektivt den amerikanska befolkningen med en fiktiv värld att fly in i under den stora depressionen (Horrorfilmhistory, 2015).

Färgfilmens kommersiella framgång

Nästa stora revolutionerande händelse i Hollywood efter ljudfilmens framkomst var utan tvekan introduktionen av färgfilm. Redan under 20-talet hade man experimenterat med att färgsätta långfilmer, vilket hade resulterat i Hollywoods första långfilm i färg The Toll of the Sea (1922. Fast det skulle dröja innan färgfilmen på allvar blev en konkurrent till de svartvita filmerna på den allmänna marknaden. Ett steg i den riktningen togs år 1937 när Walt Disneys, förvisso tecknade, färgfilm Snow White and the Seven Dwarfs släpptes. Det tog ett tag för filmen att nå ut till den breda publiken, men slutligen var jättesuccén ett faktum och Walt Disney fick ta emot ett hederspris för sitt arbete med filmen på Oscarsgalan år 1939. Det var även samma år som den icke animerade färgsatta långfilmen fick sitt genombrott.

I December 1939 hade nämligen regissören Victor Flemmings film Gone With the Wind biopremiär runt om i USA. Det är en berättelse, som utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget, om kärleken mellan en manipulativ kvinna (Vivien Leigh) som inte vill medge kärleken till mannen (Clark Gable) hon älskar förrän det är försent. Filmens speltid på tre timmar och 58 minuter var helt gjord i färg, något som tillsammans med filmens storslagna scener gjorde den till en storartad succé. Med en budget på ynka 3,6 miljoner dollar har filmen spelat in 198 miljoner dollar, något som måste ses som storartat.

GONE WITH THE WIND, Clark Gable, Vivien Leigh, 1939
Clark Gable och Vivien Leigh i Gone With the Wind, 1939. 

Under 1939 års Oscarsgala vann Gone With the Wind hela 8 statyetter (Bl.a. bästa film, Flemming för bästa regi, Leigh för bästa kvinnliga huvudroll) samtidigt som den vann en alldeles unik hedersoscar. Filmens Art Director William Cameron Menzies fick mottaga priser av akademin med motiveringen:

“For outstanding achievement in the use of color for the enhancement of dramatic mood in the production of Gone with the Wind”

På många sätt var Gone With the Wind den första riktigt stora amerikanska mastodontfilmen samtidigt som framgångarna gjorde att färgfilmen på allvar kunde börja konkurrera med de svartvita. Värt att nämna är att även The Wizard of Oz – Victor Flemming var regissör även där – var färgsatt och även den utkom 1939, vilket förresten anses vara det bästa filmåret någonsin av många kritiker och branschfolk.

Det var allt för denna gång. I nästa artikel börjar vi gotta ner oss ordentligt i Hollywoods 30-tal med en större artikel om monsterfilmerna. Missa inte det! 

PS: Vår systersida Filmtopp har gjort en artikel med alternativa streamingtjänster till Sweflix, där du istället streamar lagligt. Kanske kan du hitta någon av filmerna vi har gått igenom i detta avsnitt av Hollywoods Historia där?

Rasmus Torstensson

Artiklar som kan falla dig i smaken:

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras. Required fields are marked *